Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
manget från Solholm, det är klätt med svinläder,
rödmålat och förgyllt, det är alldeles riktigt. Jag
tror att min första salig man missunnade sin bror
att han fått det. Jag tyckte aldrig att det var
vackert. Det var gammaldags och grant. Men det
hade ju länge funnits i familjen.
— Det är honom jag är uppkallad efter, sade
Vilhelm tankfullt. Prosten Bisgaard, menar jag.
— Ja, du vet att det är skick och bruk.
Förresten kan du vara ganska nöjd med att vara
uppkallad efter Vilhelm Adolf Bisgaard. Han var en
betydande och en ädel man.
— Men han var mycket äldre än mor, inte sant?
Och fru Bisgaard, som vi hälsade på i Christiania,
hon var en gammal dam.
— Min svägerska Antonette var åtskilligt äldre
än — hennes dotter Ottilie, fru Meijersted, är
ungefär i min ålder. Nu är hon också en gammal dam
snart. Liksom din mor, lille Vilhelm.
— Jag kommer mycket väl ihåg dem alla tre.
Vilhelm funderade ett ögonblick.
— Mor, tror inte mor att fru Bisgaard kunde
hjälpa mig att få komma in i deras affär, om ni
talade med henne om det?
Där slapp det ut. Han gick alltså fortfarande
och funderade på sina planer att komma ut och
börja på med något. Högt sade hon:
— Antonette överlät ju affären när hennes man
dog. Jag vet inte om hon har något att säga till
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
