Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om längre. Jag har hört sägas att hon inte lär stå
på någon vidare god fot med de nya ägarna. Men
vi kan ju tänka på det. Och klockan fyra på
morgonen måste du stiga upp, min vän, om du skall
börja i en krambod —
— Tror inte mor jag skulle klara det, kanske?
Vilhelm var tydligen en smula stucken.
Jaja. Alla måste de ju vidare. Hon själv också.
Även om hon framdeles skulle leva i sin sorg, bära
den med sig som snigeln sitt skal och på samma
gång känna den som ett hem, ett värn och en börda.
Men för de unga kunde det ju inte vara så. Och
gudskelov för det.
Men det kunde vara skäl i att ta Vilhelms plan i
övervägande. När Ottilie Meijersted besvarade
hennes förfrågan om de ville hysa henne och
Vilhelm, hade hon i sitt brev bland annat meddelat att
Laurids Winther och Christence skulle flytta från
Köpenhamn någon gång på försommaren. Han
hade fått ett pastorat på landet, inte långt från
Viborg. Planerna på att Vilhelm och Claus skulle bo
hos dem och ta sin studentexamen i Danmark, gick
alltså upp i rök.
Det hade varit Jörgens älsklingstanke. Själv
hade han blivit skickad till Köpenhamn till sin faster
och hennes man, därför att gamle Thestrup till slut
tröttnade på alla hans galna streck. Och där blev
han och hans kusin Laurids oskiljaktiga. Och då
fader Winther fick ett pastorat i sin födelsestad,
153
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
