Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till och med hyra hos vilt främmande människor.
Damen hon bodde hos hade varit bekant med
hennes mor. Det var alltsammans. Men i Köpenhamn
hade Christence av en tillfällighet åter
sammanträffat med Laurids Winther. Thestrup tyckte
bara det var bra att den käre Laurids, som redan
måste kallas för en äldre ungkarl, blivit räddad in i
åktenskapets hamn. Och då kusinen omsider
kunde meddela honom att Christence skänkt honom en
dotter, och när han utbredde sig om sin
älsklingstanke, att de två äldsta sönerna skulle avsluta sin
skolgång under Winthers ledning, hände det att
han skämtsamt yttrade: — Vem vet, kanske en av
dem kommer att besegla släktskaps- och
vänskapsförbundet med att hemföra lilla Minona som brud.
Den dag de rökte skinkan och fläsksidorna från
vinterns saltbaljor var det brukligt på Brovold att
arbetarhustrurna på bruket kom upp och fick sitt
kött och fläsk rökt på samma gång. Dorthea var
både surögd och trött och åtskilligt nedsotad, då
hon på eftermiddagen kom från brygghuset och
fick se att en vagn svängde in på gården. Hon
kände igen spannet, det var sakförare Hauss’ svart-
och vitfläckiga hästar.
Med den tanke som alltid dvaldes bakom allt
annat hon tänkte ilade Dorthea de främmande till
mötes, medan hon mekaniskt torkade av händerna
på förklädet. Men sakföraren hade icke bara med
155
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
