Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
sig sin madame; bak i vagnen upptäckte Dorthea,
förutom jungfru Sofie och lilla Mathilde, också
systersonen — fläskkorven, som Vilhelm icke så
oävet döpt honom till —
— Så det kunde väl inte betyda att de funnit
honom —
Men när sakförare Hauss klättrat ned från
vagnen, lade han sitt ansikte i så begravningsaktiga
veck, och han tog hennes hand och behöll den så
deltagande ömt, att hon ett ögonblick tänkte — var
det nu detta han i alla fall kommit för att meddela.
— Hjärtat liksom krympte i ångest.
Mor Vilberg kysste henne på båda kinderna när
hon omfamnade henne. Men så skrattade hon
riktigt muntert då Dorthea kom ihåg, att hon visst såg
förfärligt ruskig ut och bad om ursäkt för den
skull. De två husmödrarna fick en livlig
pratstund om all maten i visthusboden, medan Dorthea
förde sina gäster in i salen.
Sedan måste hon be dem ursäkta henne ett
ögonblick, men madame Hauss kom nästan med
detsamma efter henne in i sovrummet. Hon ville ha reda
på om hennes söta Thea kommit över
besvärligheterna med den lilles avvänjning. Det söta lilla
änglabarnet, fördrog han ammans mjölk? Och Bertel
stackare, hur stod det till med Bertel nu? Hon var
sig inte lik i dag, mor Vilberg. Hon var så
altererad liksom, och så överströmmande hjärtligt. Hon
som annars brukade vara så rar och naturlig.
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
