Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fram det vid frukostbordet. De höll mycket av
hunden och sysslade litet med jakt när de hade
tillfälle till det. Så det fick vara så länge, att tänka på
Feierfax’ framtid. Men nu kunde hon ännu
klarare föreställa sig hur det skulle bli för barnen att ta
avsked från sina fyrbenta vänner på gården — ja,
av hela det kära gamla hemmet med allt vad
därtill hörde av levande väsen och döda ting. Hon var
nästan glad att Ole påmint henne om alla de många
formaliteter hon måste underkasta sig innan
uppbrottet kunde bli verklighet. Det var dock en frist.
— Och Dabbelsteen? frågade madame Dorthea.
Har han inte hörts av?
— Det vart nog sagt vid kyrkan häromdan, att
han dragit sej inåt Sverige. Gunder Ophus och
sonen hans, Elland, hade också hört det när de var till
stan för några veckor sen.
Ett par nätter efter det att han lämnat Lunde,
hade Dabbelsteen blivit gripen av länsmannen i sin
hembygd under ett, förresten mycket valhänt,
försök att befria mörderskan Margit Klokkhaugen,
som satt fängslad i undantagsstugan i
länsmansgården. Arresten bestod nämligen av ett enda rum
och här förvarades den medskyldige styvfadern.
När nu länsman Pyrsting också satte in den
olycklige studenten i arresten, kom det till sådana
uppträden mellan de två männen, att Byrsting, som inte
ville belägga madame Dabbelsteens son med
handbojor, flyttade honom till en kammare i gårdshuset.
173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
