Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därifrån hade han inte haft svårt att undkomma.
Men hur stackaren sedan kunnat klara sig,
otillräckligt klädd och utan pengar, under det
våldsamma töväder som just då gjorde vägarna genom
dalen så gott som ofarbara, det var verkligen gåtfullt,
även om hans mor, kaplansänkan, var fruktad av
allmogen i många kyrksocknar för sina förmenta
ockulta gåvors skull.
Att komma över till Sverige, det var ett vanligt
önskemål för norska lagöverträdare.
— Du Ole, vill du svara mig ärligt och
sanningsenligt som min trofaste bror, har du hört något om
att Thestrups försvinnande kunde — ja, att det
kunde tydas som något annat än en
olyckshändelse —?
Ole Hågensen hade nu surrat lasset färdigt. Han
vände sig mot systern och tillsammans begav de sig
upp mot gårdshuset.
— De flesta tror nog att han ridit ner i en råk.
Andra gissar på att han vurti dräpt och rånad av
det här rövarpacket som en hört talas om i vinter
eller av fantarna, kanske. Men du vet, folk pratar
alltid så mycke när en slik olycka sker.
— Jaså. Vad säger de då, Ole? frågade hon
sakta.
Han drog på det.
— Ja, det är nog ömsom det.
— Säger de kanske att Thestrup också — har
gett sig till Sverige.
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
