Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, se det har jag då inte hört, sade Ole
bestämt.
Ole skulle köpa en del glasvaror med sig hem, och
Dorthea följde honom till magasinet.
I det halvdunkla rummet som låg mellan
kontoret och lagerrummen föll en solstråle in genom det
enda fönstret, förgyllde det virvlande dammet och
lyste på Vilhelms röda kalufs, där han stod vid sin
höga pulpet — han måste ha en upp och nedvänd
låda att stå på för att bekvämt kunna nå upp. Med
gåsfjädern instucken bakom örat, den hade lämnat
bläck efter sig både på kinderna och i håret, och
iklädd något slags säckvävsförkläde, var han
utrustad för att biträda gamle kontrollör
Thommesen både i magasinet och på kontoret. Det var
redan fjorton dagar sedan han anmält sig till denna
tjänst.
Orsaken var att pastor Muus kommit på visit
med sin hustru. Med uppriktig välvilja hade de
erbjudit madame Thestrup att hennes söner kunde
få komma till prästgården och erhålla undervisning
av informatorn där. Prästbarnen var visserligen
mycket yngre, den äldsta var en flicka i Bertels
ålder, men det skulle väl gå lika bra för det.
Emellertid protesterade både Vilhelm och Claus mot att
hon reflekterade på detta välmenta anbud.
Uppriktigt sagt, sade Vilhelm, så trodde han att han
kunde lika mycket i alla latinskoleåämnen som den
175
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
