Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dockor, som hon redan bäddat åt i en upp och
nedvänd pall.
— Hur står det till? upprepade Cold och lade
sitt ansikte i medlidsamma veck. — Litet bättre,
eller hur, Marie? Du har i alla fall inte feber nu?
Du är inte så het.
Jungfru Langseth skakade i frossbrytningar.
Dorthea brusade upp.
— Å, gå er väg, Cold, jag kan ju ingenting
göra så länge ni står där — och skaffa undan barnet.
Tag ungen med er och gå härifrån.
Den stora karlen såg så ynkligt slokörad ut.
— Å Cold, Cold, jag har så ont — jag tror jag
dör, jämrade jungfru Langseth. Hon runkade på
huvudet nere i kuddarna. — Gå då, kan du inte
gå, Cold, och göra som madame Thestrup
säger —
— Ja, gå nu, kapten Cold, och tag Margrethe
med er.
— Eh bien, kom då, mitt lamm — här är vi två
de trop — och med ett fånigt skratt lyfte kaptenen
upp flickan och tog henne på armen. Den lilla
tycktes befinna sig väl där. Förtroligt lutade hon sig
mot fadern. — Dockorna, säger du att dockorna
också skall vara med, Grethe.
Det gladde Dorthea att Cold ändå tycktes hysa
någon ömhet för sitt oäkta barn.
Så snart de två försvunnit, slog Dorthea täcket
åt sidan. Stanken av det skämda blodet var kväl-
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
