Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han skrattade åter, samma obehagliga,
skorrande skratt.
— Det är allt vad ni förstår, Dorthea. Ni har
alltid haft ert på det torra och vetat vad ni
skulle hålla er till. Er förste man, den
ärevördige gubben, som man kastade er i armarna på när
ni knappast ännu var en fullvuxen mö.
Resignerade ni kanske inte, kvävde varje förflugen
tanke och varje önskan som förvillade er, hellre än
att ni satte er själafrid och ert rena samvete på
spel? Det var vackert, det var beundransvärt, och
hur skulle ni kunna förstå de hjärtan som icke
kan lyfta sig till en så upphöjd resignation? Och
er andre man, honom älskade ni, det vet jag, och
alla hans egendomligheter, som en svagare kvinna
skulle gjort uppror emot — rej, nej, bli nu inte
ond på mig, det är inte min mening att nedsätta
Thestrup, han hade goda, ja, stora egenskaper,
han var hederligheten själv, och jag tvivlar inte
heller på att han var en charmant äkta man i allt
som har mest att betyda — åter skrattade Cold
otäckt. — Ni tog det beska med det söta — hans
oroliga temperament, hans fordrande och
experimenterande natur, det ensamma och arbetsamma
liv i små ekonomiska villkor som han tvingade er
att leva. Ni brydde er inte om att fira de
triumfer som är den sköna och intelligenta kvinnans
rätt, ni brydde er inte ens om att vårda er egen
skönhet, och det högaktar jag er för, min visa och
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
