Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— För Marie skulle det alltså vara bäst om hon
aldrig stod upp från sitt sjukläger, sade Dorthea
beskt. .
— Dorthea, så får ni inte säga, viskade Cold
och hon anade att hon uttryckt en tanke, som han
inte vågade erkänna för sig själv.
— Men vad skall det bli av henne när ni reser
er väg?
— Det måste finnas en utväg, sade han lågt.
— Och Margrethe? Hon är ju också ert barn?
— Det nåste finnas en utväg, upprepade han.
I vävkammaren hittade Dorthea en karmstol som
hon flyttade innanför dörren till jungfruns
kammare. Så kunde hon inandas litet bättre luft mellan
varje gång hon skötte den sjuka och även hålla ett
öga på Grethe.
Ibland låg Marie Langseth med öppna ögon,
ibland höll hon dem slutna, men oredig var hon
hela tiden och jämrade sig oavbrutet. Ibland
mumlade hon också något, men det var inte gott att veta
vad hon sade. Dorthea trodde inte att det så
snart skulle bli någon förändring i hennes tillstånd.
Själv slumrade hon till emellanåt i stolen där hon
satt —
Men hon rycktes upp ur sin lätta slummer av
hjärtskärande jämmerrop från sängen. När
Dorthea rusade bort och lutade sig över henne, grep
jungfru Langseth tag om hennes armar så hårt
210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
