Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att det gjorde ont. Det var som om den sjuka
kroppen sammandrog sig, men varje häftig rörelse
ökade endast smärtan. Och hela tiden utstötte hon
de förfärliga skriken.
Dorthea kämpade med henne, utan att veta vad
hon skulle ta sig till. Ångorna av svett och blod
och var som steg från sängen var nästan olidliga.
Marie hade svettats, så att inte bara nattmössan
var våt utan också huvudkudden.
Om hon ändå inte skickat Magnille till sängs, om
hon fått hit fältskären i går kväll, om hon
åtminstone haft litet rödvin att ge henne, men det fanns
inget, varken här eller på Brovold. Hon borde låtit
Claus rida till Vilberg eller till prästgården och låna
ett par flaskor. Och så skaffa hit en läkare — det
fanns ju en möjlighet att han kunde komma i tid för
att uträtta något.
När den sjuka småningom blev så pass lugn att
hon vågade lämna henne, märkte Dorthea att benen
skalv under henne. Hon var själv nästan lika
genomsvett som patienten — det kliade i hårbottnen
under valken och lockarna hängde raka och
stripiga ned på halsen.
Det var redan ljusan dag när hon steg ut på
svalen. Små blekröda molntappar seglade högt uppe
på den vitaktiga himlen och den kyliga
morgonluften var välgörande ren. Å, Gudskelov, om en
eller en halv timme skulle gårdens folk vara på
benen och den fruktansvärda nattvakan tillända-
211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
