Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna hennes upptäckt till en bild — det var något
hon ofta sett när hon arbetade i sin trädgård:
många plantor gick ut på det sättet att de dog på
mitten. Några torra stjälkar som stack upp ur
jorden var allt som fanns kvar av den växt hon satt
och vårdat. Men i en ring omkring kom det upp
rotskott eller fröväxter. Även hennes intressen och
omsorger började tagas i anspråk av allt det som
levde utanför den nedvissnade gemenskapen med
vännen. Ack, hon hade redan länge varit övertygad
om att han var död. Men först nu förstod hon, att
hon var i full färd med att leva honom förutan.
Det blev sent innan hon stod färdig att fara till
Fenstad. Aftonsolen fyllde sovrummet med ett
stickande gult ljus som nästan bländade Dorthea, då
hon gick fram till spegeln för att knyta bahytten
på sig. Är jag verkligen så glåmig, tänkte hon,
eller är det dagern som gör mig så gul i ansiktet?
Och gör att varenda rynka syns så skarpt?
Man tycker inte om att veta att man deklinerat,
men man tycker om att veta att det ändå finns de
som tycker att man är sympatisk, fastän skönheten
vissnat. Kapten Colds ivriga deltagande hade
varit henne behagligt, det måste hon tillstå för sig
själv, ty det smickrade henne som kvinna att den
vackre och yngre mannen så tydligt lade i dagen att
han fann behag i matronan med de bleknade
kinderna. Det ändrade ingenting i hennes sympati för
215
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
