Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom att hon kände till de många svaga sidorna i
hans karaktär. Till och med nu kände hon
medlidande med honom och med offret för hans
handlingssätt — det var icke annorlunda än vad fallet
ofta var med män i hans ställning. Han drack och
försummade sin egen välfärd och nu hade han
bestämt sig för att lämna sin mätress och hennes
barn i sticket. Det upprörde henne nu, när hon
hade Maries elände för ögonen, men när Cold
lämnat landet, skulle hon minnas honom som en
älskvärd och olycklig människa och glömma hans fel.
Det var ju inte heller han som övertalat jungfru
Langseth till detta desperata steg, och skulle det
komma att kosta henne livet, så skulle Cold
visserligen känna sig skakad och upprörd, men det skulle
göra uppbrottet från Fenstad lättare. Det var inte
vackert tänkt, men det var så.
Även om man vet sig vara älskad av sin make,
med den solida kärlek som är grundad på
ömsesidig tillfredsställelse under många års samliv, ser
man dock gärna att man ännu kan göra ett visst
intryck — i all ärbarhet naturligtvis — på en man
som icke känt en i ungdomens vår. I all ärbarhet,
ja — men är det icke bara att ta ett steg vidare,
och ett till, och ännu ett — och så hamnar man
bland kokotterna, dessa frivola och oblyga kvinnor
som själva eftersträvar männen för att skaffa sig
sinnenas och fåfängans förnyade tillfredsställelse?
Dorthea kände plötsligt något som liknade längtan,
216
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
