Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dast för att åter mista det. — Vad var det hon läst
häromdagen i en av pojkarnas skolböcker —
Afflictio dat intellectum.
Hon ryckte till när det gick i dörren — i spegeln
såg hon att det var Claus som kom in. Hon hade
en känsla av att sonen överraskat henne i något
olovligt.
— Vad vill du, min vän?
Han vände sig emot henne. Han var klädd i
ytterkläder.
— Det är förspänt, och alla sakerna är
fastsurrade på kärran.
— Tack skall du ha, då får jag väl se till att
komma i väg. Vill du se efter att Bertel och Carl
går och lägger sig i tid, och du och Vilhelm skall
inte heller vara uppe för länge —
— Skall inte jag köra för mor då?
— Nej, snälla du, det skall du verkligen slippa.
Jag stannar ju där i natt. Det är en mycket svår
gastrisk feber som jungfru Langseth fått. Det är
inte värt att du kommer dit så snart.
Hon såg att pojken undertryckte ett leende.
Dorthea förstod att han mycket väl visste vad
jungfru Langseths gastriska feber bestod i, men hon
tyckte inte om det. Claus blev strax allvarlig igen.
Det kom ett uttryck av spänd förväntan i hans
mörka, sömniga ögon.
— Är det något som står på? Du stirrar så på
mig, kära barn.
218
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
