Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
baka i sin vanliga lunk, och hennes egna skälvande
lemmar slappnade av, medan tankarna lösgjorde sig
ur den första olyckans kaos.
Först hade hon nästan känt sig lamslagen, då det
gick upp för. henne att hennes värld upplöste sig
likt ett hus som vårfloden lyfter från grundmuren
och bryter sönder, tills plankor och bjälkar virvlar
bort med strömmen, ut ur ögonsikte. Han, som
hållit det hela samman, var borta — och åter
genomilades hon av en häftig längtan efter den första
sorgens tid, då tomrummet efter honom ännu var
varmt i hennes hjärta och sinne. Men det hade
kommit så mycket emellan då och nu. Varje dag måste
hon axla bördor och omsorger, som det var tungt
för en kvinna att bära allena.
Hon hade redan vandrat ett gott stycke väg
sedan skilsmässans stund, och tomrummet efter
mannen hade blivit kallt och ödsligt.
Hon hade icke förstått det, då Vilhelm framlagt
sina planer på att rycka sig loss ur familjekretsen
och söka sin lycka på egen hand. Han hade visat
så mycken hängivenhet och en sådan ömsint iver att
lätta bördan av den barnskara hon måst skaffa till
världen. Men när Claus Hartvig i afton meddelat
henne att också han gjort upp sina framtidsplaner
utan att fråga henne till råds, hade hon hos honom
spårat något som sagt — om mor försöker att
hejda mig, nu då min far är borta, han som kunnat
hålla mig tillbaka från den väg jag önskar slå in på,
226
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
