Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då skall mor få känna på att jag kan sätta hårt mot
hårt, då blir vi inte vänner, vi två —
Prat! En pojke på fjorton år är ingenting annat
än ett barn. Claus är ju inte ens konfirmerad än.
Det är Cold som satt myror i huvudet på honom.
Den gode kaptenen finner nöje i sin elevs
läraktighet, det roar honom att prata med pojken om sitt
yrkes finesser och det roar honom att lära honom
fäkta och skryta. Sedan faller det honom in att
denne begåvade, vackre och kraftige yngling säkert
skulle göra sig bra som officer, och så kommer han
fram med sin förflugna idé, och pojken tar det
genast på allvar och blir entusiastisk.
Dorthea var verkligen förbittrad på sin vän,
kapten Cold, när hon tänkte på det. Vad skulle det
tjäna till att väcka sådana griller hos annat folks
barn? Även om hon känt sympati för honom, så
hade han väl därför ingen rätt att tro att hon skulle
gilla, att ett av hennes barn var redo att ignorera
sin döde faders önskningar, och han visste ju så
väl hur liten välvilja Thestrup hyste för hela
militärväsendet. Förresten hade hennes känslor för
Johannes Cold svalnat betydligt, sedan hon sett hur
lättvindigt han tänkte bryta med sin älskarinna.
Även om Marie Langseths handlingssätt inte
kunde kallas klanderfritt, så hade dock hennes trofasta
hängivenhet för honom och hans väl varit värd en
annan ton. Att historien var gammal som gatan,
och att hushållerskor över hela vida världen varje
227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
