Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes axlar. Med sin ena hand stöttade hon
under stolen, med den andra grep hon tag i en av
klädkorgens hankar. Dorthea fattade den andra.
En besynnerlig anblick. Dorthea tyckte inte illa
vara att ingen såg dem, när de skred över gården
och in i huset.
Hur Sibilla kunde klara att tränga sig genom
dörrarna, och uppför den smala hönsstegen till
andra våningen, utan att dunka i väggen eller
göra något oväsen — det var mer än Dorthea kunde
fatta. På det hela taget rörde sig tattarkvinnan så
snabbt och stillsamt, att Dorthea blev nästan skrämd,
fast hon sade till sig själv att hon hellre borde
beundra den andra; hennes förmåga att röra sig
nästan ljudlöst var verkligen märkvärdig och
säkert av mycket stor betydelse i hennes profession.
På klaffen under det lilla gavelfönstret stod ett
talgljus, som brunnit så långt ner i pipan att det
osade vidbränt fett och upphettad malm — annars
var luften betydligt bättre än föregående kväll.
Dorthea grävde fram ljuspaketet ur korgen — hon
hade tagit med sig allt vad hon kunde tänka sig få
användning för; det var tydligt att ingen på
Fenstad hade reda på någonting, när inte jungfrun
själv stod för styret. Hon tände ett nytt ljus mot
den tynande veken nere i pipan och tog ljusstaken
— den var het ända ut i handtaget.
Marie Langseth sov, synbarligen ganska lugnt.
Men hon var gul i ansiktet och infallen och huden
234
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
