Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var våt av svett. När Dorthea kände på hennes
bröst under täcket, kändes hon så het att hon
säkert inte var feberfri. Dorthea lyfte på täcken och
filtar, det var blod och var på underlakanet, men
det mesta var stelnat och mörkt. Och lukten var
uppblandad med en lukt av kryddor och mixturer
som Dorthea inte visste vad det var. Men vilka
medel tattarkvinnan än begagnade sig av,
tycktes de ha haft en välgörande verkan. Den sjukas
ben och underliv var mindre svullna än under
gårdagen. Dorthea tryckte försiktigt på de
uppsvällda kroppsdelarna — köttet kändes så besynnerligt
degigt och märkena efter hennes fingrar blev kvar.
Det fanns inte ett drag i Maries ansikte som
visade, att hon kände att man tog i henne.
— Jag ser att ni satt iglar på henne, mor?
— Ja, det onda blodet måste ut; förr tjänar det
inget till att kuckla med brännvin och mixturer.
Och inte med dina påsar heller, tillfogade hon
snabbt, när Dorthea tog kryddpåsen som låg på
stolen bredvid sängen.
— Skada kan den i alla fall inte göra.
—Jo men kan den det, för den kan göra så att
det som skall ut går in i blodet och då går
värken till hjärtat och huvet, och det blir döden med
en gång, skall jag säga frun.
Tatterskan ville tydligen vara den som rådde
ensam vid sjuklägret.
— Har ni skickat bud på Sibilla, så får ni ock-
235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
