Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så följa mina råd. Och det kan ni lugnt göra. Jag
lärde mångt och mycket, jag, som de inte lär i sina
böcker, doktorerna och jordmororna, de sju år jag
låg i Nordtemmen och lärde konsten av de kloka
finngubbarna.
Dorthea betraktade den andra. Under det
skuggande svarta huvudklädet var tattarkvinnans
ansikte nästan mera brett än det var långt, med
utstående kindknotor och stora ögonhålor, där de
kolsvarta små ögonen glödde djupt inne. Och ändå
var hon strängt taget inte ful, fast huden var
rynkig och mörkgul. Trots det illmariga och
självbelåtna leende som spelade kring hennes smala
läppar, då hon kom med skrytet om sin av finnarna
förvärvade visdom, fanns det en viss värdighet över
den höga och något krumböjda gestalten. Hon
rörde sig lätt och stillsamt och Dorthea lade
märke till att de gula och icke alltför rena händerna,
med många fingerringar av silver och mässing, var
små och ungdomligt släta i skinnet.
Sibilla hade anbragt nattstolen vid fotändan av
sängen och lagt de olika tillbehören på deras plats.
Nu sjönk hon själv ned på det tronliknande sätet
och framåtböjd, med händerna mot knäna,
följde hon uppmärksamt alla Dortheas rörelser.
Dorthea kunde inte hjälpa det, hon kände, om
inte rädsla, så dock ett visst obehag under den
främmandes ihärdiga stirrande. Det var en sällsam
situation — det måste vara inemot midnatt, och
236
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
