Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
här satt hon ensam i ett främmande hus med den
hemlighetsfulla vandrerskan vid en dödssjuk
kvinnas läger. Talgljuset, som hon tagit fram, var det
inte mycket med. Det hade redan kommit en tjuv
i det; det brann snett och rann otäckt.
Hon såg sig omkring efter ljussaxen. Det låg
ingen på bordet, och då gick hon bort till
jungfruns dragkista för att se om den fanns där. Men
hon kände sig ännu mindre väl till mods, när hon
stod med ryggen mot tattarkvinnan. För att
lugna sig tog hon glasburken som stod på dragkistan,
höll den mot ljuset och betraktade de svarta
iglarna som såg så besynnerliga ut när ljuset bröt sig i
vattnet. Hon ställde den ifrån sig och sträckte ut
handen efter en mässingsdosa som stod där
bredvid, då ett skarpt utrop från den andra hejdade
henne.
— Akta dej du, så du inte kommer när asken
— det är starka saker i den. Det kunde lätt gå
galet, om du kucklar med sånt utan att veta hur
du skall fara fram med de dolda krafterna
inuti.
— R-å. Dorthea vände sig till hälften om mot
kvinnan, men hon tog inte bort sin hand som
vilade på mässingslocket. Det måste väl vara
inbillning, att hon kände att det stack till i
fingertopparna.
— Så farligt är det väl inte? Jag tror visst att
ni är en kunnig kvinna, mor Sibilla — det ser ju
237
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
