Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut som om jungfrun redan profiterat av er
behandling, men inte har ni väl så starka saker i dosan,
så de kan verka tvärs igenom locket?
— Farliga nog för dej, svarade den andra rappt.
Det flög ett snabbt, hånfullt leende över hennes
mörka ansikte. — Hade du haft tron, kunde jag
gjort väl mot dej och de dina med det jag har i
dosan. Men jag vet väl det, ni storfolk har inte
mycken tro på de farandes visdom — det är mest
som ni varken trodde på den allsmäktige Guden
eller på den som jag här inte vill nämna.
De svarta ögonen rullade runt i huvudet, så att
det såg ut som om hon kastat en blick mot den
sjuka i sängen bakom henne.
— Men då är det svårt att veta att en inget vet.
Och vad vet de stora och mäktiga i världen om
slikt som är dolt för de visa, men uppenbarat för
de utdrivna, som skrivet står.
Madame Dorthea gick bort och satte sig i den
trasiga gyllenlädersstolen, som stod vid dörren till
vävkammaren sedan hennes förra nattvaka. Hon
påminde sig själv om att det sällsamma bokspråk
tattarkvinnan talade var närmast löjligt — det var
bara tiden och platsen och kvinnans säregna,
mässande föredrag, som skänkte hennes ramsor en viss
högtidlig innebörd. Hon fortsatte med sina
mystiska deklamationer.
— Den som ligger och sover under tak bak
låsta dörrar och stängda luckor, han ser inte detsam-
238
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
