Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ma som vi, nej, för vi ligger ute i nattens tider
och lyss på det som är ute och färdas, vi — det
skiljer mycket på det, måtro. Du, vräkiga kvinna,
du dansar i gyllne salar med speglar och granna
stolar. Det var en annan dans jag trådde barfota
in i ormleken när jag fångade den vita ormen.
Över hennes gestalt där hon satt i länstolen,
belyst från sidan av det ena ljuset på dragkistan,
fanns det verkligen något av profetisk värdighet.
Till hälften dolda under det mörkrutiga
silkesklädet, som hon hade över skuldrorna, blänkte
silvermärlorna i det svarta livstycket och innanför de
försilvrade snodderna lyste en scharlakansröd
bröstduk. Kring livet hade hon ett brett
läderbälte, besatt med knappar och stjärnor i mässing; vid
bältet hängde en välfylld lösficka med kopparlås.
I övrigt var hennes dräkt bondsk till snittet och
mörk, men den såg ordentlig och solid ut. När
hon strök tillbaka den svarta huvudduken, såg
Dorthea att hennes panna var låg och bred, men
icke så bred som ansiktet var över kindbenen, samt
fårad av tre djupa veck. Hon bar en sådan svart
huva som äldre bondkvinnor brukar, och omkring
den hade hon knutit en silkesduk i skrikande
färger. Det lilla som syntes av håret under
huvudbonaden var kolsvart.
Hon var sannerligen lämpad att göra intryck på
de vidskepliga bland folket och bar med rätta sitt
namn: Sibilla. Dorthea undrade om det icke måste
239
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
