Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara ett nom de profession som hon tagit vid
mogen ålder, så väl passade det henne.
— Ja, ja, mor, det kan ligga något i vad ni
säger. Det vill jag gärna tro. Men vad som felas
jungfrun här, det är då en sjukdom som det inte
är något häxeri med. Och den botar ni säkert bäst
med naturliga hjälpmedel och utan något trolleri.
Att det var bra att sätta iglar på henne, det står
även klart för mina ringa fattningsgåvor.
— Jag lånte dem av en gumma i Åserudshagen.
Sibilla log hånfullt. — Det är nog så, det, att jag
vet råd med det som är uppenbarat för ditt folk
lika mycket som för mitt. Och eftersom det inte
är av onda ögon eller häxeri som jungfrun ligger
här raklång, utan just som av naturlighet de kallar
det, så kan man också nyttja dem. Likvisst var det
nog Sibilla och inte du som drog ut det ruttna
blodet och stämde det levande blodet och bärgade
livet på den här kaptenshoran. Tvi vale!
Tatterskan spottade. — Jo, det är vackert, som storfolket
far fram. Aldrig har någon sport att en romni
gjort slut på ungen sin i morsmagen med en
strumpsticka. Tvi vale så styggt!
Dorthea ryste. Hur stor vedervilja hon än känt
för Marie Langseths desperata handling, så var det
först nu, vid tattarkvinnans ord och vid åsynen av
den avsky som till och med en kvinna av det
föraktade fantfolket lade i lagen, som ogärningen kom
att framstå i all dess ohygglighet. Hon kände
240
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
