Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plötsligt kväljningar — den dåliga luften och
hettan härinne var mer än hon kunde uthärda.
Hon reste sig hastigt. Hon borde ju också se
till den lilla Margrethe i vävkammaren. Men hon
kände ett besynnerligt obehag vid tanken på att ha
den gamlas stickande blick i ryggen.
Lilla Grethe sov gott i sin ullkorg. Men hon
hade sparkat av sig täcket, och även i
sommarnattens svaga ljus kunde madame Dorthea se, att de
små benen och fötterna var fruktansvärt smutsiga.
Hon var våt också, det steg en frän lukt från
korgen, och nu rev hon sig häftigt i huvudet, men utan
att vakna. Stackars lilla unge — var det ingen som
tog hand om henne nu? Hon måste sköta om
Grethe och se till att få henne ren, det första hon
gjorde i morgon. Det var som om den tanken
dämpat den nervösa oro, som tatterskans närvaro
ingöt hos henne och som hon icke med några
förnuftsskäl kunde befria sig ifrån.
Hon ryckte våldsamt till, då hon märkte att
sibyllan följt efter henne in i vävkammaren. De
smygande kattfjäten stannade bakom henne.
Dorthea förstod att också den andra såg ned på det
sovande barnet.
— Vad tror ni det skall bli av den här lilla?
slapp det ur henne innan hon tänkt sig för. Sedan
lugnade hon sig och sade i en lättare ton:
— Folk säger ju om er att ni kan läsa
människornas öden både i forntid och framtid?
16 —400251. Unds êt, Madame Dorthea. 241
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
