Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Gu vet, jag tror inte att du heller orkar dansa
mer i kväll, Claus.
Han stod inte vidare stadigt på sina ben. Varje
gång han skulle gripa tag i henne, höll han på att
ta överbalansen. Tora gav honom en liten
vänskaplig knuff, som så när hade stött omkull honom.
Sedan följde hon efter Vilhelm.
— Claus hade visst fått så mycket han tålde,
sade hon och smålog.
— Ja, stackare, det vore nog bäst för honom att
passa sig i sång, log Vilhelm tillbaka.
De slog in på en gräsbevuxen stig, som mellan
höga åkerrenar ledde ut från gården. Säden hade
kommit upp så mycket, att den gråa mullen var
täckt av en brodd som skimrade ljusgrön.
— Det kunde behövas regn nu, sa Vilhelm.
— Vi får nog regn till S:t Botolfs dag. Det blir
säkert dåligt väder den dan vi flyttar till fäboden.
S:t Botolfs dag — det var redan i nästa vecka,
tänkte Vilhelm besviken. Det hade varit meningen
att de skulle stanna här en vecka efter bröllopet.
Men nu tyckte han inte att det hade någon
betydelse, när Tora skulle upp till fäboden.
Här och var satt eller låg folk i det höga gräset
på renen. Här var betydligt ljusare än inne bland
husen, de hade hela den vida himlen över sig, och
det var som om den breda dalen under dem också
utstrålat ljus. Aftonen var så klar att de tydligt
kunde urskilja varje byggnad och varje gärde där-
287
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
