Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nere, och små mörka fläckar rörde sig där
boskapen blivit utsläppt. Det blev alltmera stilla ju
längre de kom från bröllopsgården, och de många
ljuden flöt samman till ett entonigt brus, över vilket
endast ett och annat rop höjde sig. Älvens dån
ljöd så dämpat, men de kom närmare och närmare
den brusande kvarnbäcken.
Då blev Vilhelm varse, att någon kom raglande
efter dem på vägen. Han märkte till sin förvåning,
att det inte var så ljust som han tyckte, och
stannade för att se vem det var. Då kände han igen Claus
Hartvig.
Claus kom fram till dem.
— Jag vill dansa med Tora. Du får följa med mig
nu, Tora.
Flickan sköt Vilhelm en smula åt sidan och
ställde sig mellan bröderna. Hon såg så vacker och
vuxen ut i sin högtidsdräkt: flätorna som hon
virat kring huvudet var prydda med silverrosor och
silverband, den rödrandiga tröjan var broderad med
blommor och satt så stramt, att den framhävde
skuldrornas och bröstets vackra former; men vid
midjan var den uppskuren i flikar, vilka av den
pösiga kjolen fördes ut över höfternas rundning.
Hon försökte lugna Claus och bad honom vackert
att han skulle gå och lägga sig en stund — senare
på kvällen blev det nog tillfälle att dansa.
— Jag följer med er — var tänker ni gå och
gömma er?
288
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
