Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den branta gräsbacken var överströdd med
gullvivor. Det doftade både bittert och friskt av
häggblad och björklöv. Fukten droppade ned på deras
ansikten när de kom in bland träden.
När de nått fram till den lilla kvarndammen, var
de plötsligt ute i ljuset igen, och luften kändes mild
och ljum efter den råa kylan inne bland snåren. Det
var vått i gräset här också, men så fick de syn på en
gammal släde som låg ovanför stigen, och där satte
de sig.
Härifrån såg de inte mer av dalen än den
blåsvarta åsen på motsatta sidan, men det var som om
de också kunnat se det stora tomrummet som låg
mellan dem och nordsluttningen. Dammen
nedanför var blank och ljus — ett tag blev det små ringar
på ytan efter en liten fisk. Och när de suttit där
en stund kände Vilhelm, att bottnen på släden
ännu var uppvärmd av solen och det luktade milt
och gott, som mjöl eller hö, av det gamla flisiga
träet.
Tora häktade upp sin tröja och drog ned den, så
att hennes vita linne och de röda selarna på
livstycket blev synliga.
— Usch, jag är så svettig så det kliar på kroppen.
Hon rev sig på skulderbladen.
— Ja, det var hemskt. Vilhelm vågade sig på att
röra vid hennes hals. — Du har väl också gnott
mycket i dag?
— Aja, vi har nog gnott allesammans.
290
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
