Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ja annat än att Elisabeth är snäll och bra på många
vis.
— Har mormor fått premium, det visste jag
sannerligen inte. Men jag vet att länsman fick en
silvermedalj för utdikning och odling av
myrmarker förlidet år.
— Ja, här får dom så många premier. När
dom har så bra hjälp som Håkon, då går det fint.
Far min orkade inte röja marken hemma, det som
fanns kvar av jorden efter skredet och vårfloden,
innan han dog. Han hade förtagit sej på att bära
sten.
Det måste vara midnatt nu, den mörkaste
timmen på dygnet. Insvept i skymningen berättade
Tora för Vilhelm om sitt hem. Synstevoll hade
varit en stor och välskött gård, då hennes mor blev
gift där, men året efteråt, 72, Toras äldste bror
var nyfödd då, kom den stora översvämningen.
Det mesta av ägorna begravdes under sten och
grus och nästan alla gårdshusen blev skadade. Tora
var född och uppvuxen i Synstevollhagen, det
torpställe dit föräldrarna flyttade, medan hennes far
slet med att röja upp sina åkrar efter olyckan. Men
han hade inte hunnit så långt då han dog. Tora
var fem år då, och det var tungt för modern som
var klen till hälsan att driva lantbruket, så liten
som gården var. De yngsta barnen kom till
släktingar. Den äldste brodern hade nyss övertagit
Synstevoll och han skulle nog fortsätta att röja
295
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
