Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tades. Pojken försökte att vältra sig över den
andra — och nu kände Vilhelm igen rösterna.
Per tog honom hårt i armen.
— Låt vara, gosse, det här är något som vi inte
har med att göra, viskade han häftigt. Han stod
böjd och höll med ena handen fast hunden i
halsbandet. Den strävade och ville slita sig lös.
Vilhelm såg något vitt som skymtade — det var
Toras knä och ett stycke av hennes lår. Hon låg
med kjolarna uppkastade. Han slet sig ifrån Per.
Med ett halvkvävt, rasande skrik och bössan lyftad
som en klubba, stormade han ned mot
gärdesgården.
Men Claus var redan halvvägs över den.
Vilhelm drev till honom med bösskolven mellan
skulderbladen, så att han nästan sjönk ihop. I nästa
ögonblick träffade honom Claus’ klack i ansiktet,
medan den andre svingade sig över gärdesgården
och rusade i väg över åkern.
Vilhelm såg sig om efter Tora. Hon hade rest
sig upp och skakade av undertryckt gråt. Tiken
hade kommit lös och hoppade vänligt och
småskällande omkring henne. Hon smekte den utan att
liksom veta vad hon gjorde.
— Tora, Tora — har han gjort dig illa, Tora?
Han ville ta i henne, stödja henne.
— Släpp mej, släpp mej!
Med ett hjärtskärande skrik vände hon helt om,
sprang utmed gärdesgården, så att det prasslade i
304
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
