Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt misshandlade ansikte i det mörka och iskalla
vattnet, förrän det var någon som rörde vid hans
skuldra.
— Men du milde himmel — vad är detta?
Det var madame Dabbelsteen. I det bleka
kvällsljuset lyste det stora vita hucklet kring hennes fula
hästansikte.
— Det är ingenting, madame Aleth, jag har bara
slagit näsan. Vilhelm dök fort ned i vattnet igen
och frustade så det bubblade.
— Det är rent förskräckligt, så du ser ut i
ansiktet, lille Vilhelm. Låt mig få hjälpa dig. Jag kan
stilla blodet.
— Jag klarar mig gott själv, men tack i
alla fall.
Madame Dabbelsteen satte händerna i sidorna
och skakade på huvudet.
— Ja, dessa gästabud, dessa gästabud! Hon
suckade leende. — Något ligger det ju i vad pastor
Struwe säger, och salig Dabbelsteen sa det också
många gånger, att det är en omåttlighet med
brännvin och öl här i dalen, så snart det rustas till gille.
Och där spriten går in, där går vettet ut, och så
slutar det med upptåg och slagsmål och det som
värre är. Här kommer den lilla söta Tora
springande som om det gällde livet, med tårarna
strömmande utför sina kinder, och nu är det Vilhelm —
hon tvärtystnade. Sedan slog hon ihop händerna
och smålog skälmaktigt:
307
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
