Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smörgås — det var härlig, salt korv till pålägg.
Livet tedde sig redan en aning ljusare.
Likväl var han beredd på att bli liggande vaken
med sina ängsliga och sorgsna tankar — och sitt
värkande ansikte — när han åter kröp ned bland
skinnfällarna. Men inom kort låg han i sömnyrsel
— och borta var han.
Söndagen därpå var det predikan i Herbergs
kyrka, och den närmsta släkten — det fanns inga
andra kvar på Lunde nu — skulle följa med ungfolket
till högmässan.
Ole, värdigt klädd som nygift äkta man, körde
för sin Ingebjörg, som hade den svarta
hustrumössan på huvudet; Per Vold satt bakom dem. I den
nästa, stora vagnen körde länsmannen med sin
hustru, madame Dorthea och madame Dabbelsteen
och med en av drängpojkarna på kuskbocken. På
Vilhelm väntade en sadlad häst, det var några män
och kvinnor från gården som skulle rida. Mellan
dessa fick han syn på brodern. Claus satt ganska
morsk och oberörd på Junkern. När Vilhelm
närmade sig, red han åt andra sidan, och strax efteråt
satte han och några av de andra ryttarna sig i
rörelse.
Tora syntes inte till någonstans.
Himlen började mulna och solskenet var borta
när de kom ut ur kyrkan, och innan de hunnit fram
312
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
