Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en lukt emot honom, som var tung av rök och
människors utdunstning. Kolen glödde på härden. Runt
talgdanken, som stod och brann på långbordet,
skymtade kortspelarnas ansikten genom de blå
rökskyarna från kritpiporna. Vilhelm tyckte att han
velat ge bra mycket för att kunna få sticka sig
undan i en vrå här i värmen och dunklet. Han rörde
vid broderns skuldra.
— Mormor vill tala med dig. Du skulle komma
in till henne i kammaren.
Claus Hartvig vände sig hastigt om. Han blev
blodröd i ansiktet och gick hastigt ut, följd av
Vilhelm. Så fort de kommit ut i det fria, vände han
sig rasande mot Vilhelm:
— Jaså, du har sladdrat. Ja, det hade jag ju
nästan kunnat tänka mig.
— Å, din fånskalle, jag har inte sagt ett muck,
kan du inte förstå såpass en gång. Det är Tora.
Du har skrämt henne, så att hon inte vågar vara i
samma hus som du, din — din — Och på något
sätt måste hon väl förklara, varför hon inte ville
vara här så länge du är på Lunde.
Claus Hartvigs ansikte blev med ett så
besynnerligt barnsligt. Vilhelm förstod att han också var
rädd. Men han försökte morska upp sig.
— Å, det var väl inte bara för mig hon behövde
vara rädd.
Men han såg ganska stukad ut, när han följde
efter Vilhelm in i storstugan.
318
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
