Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Någon hade satt fyr på elden i spisen. I det
fladdrande eldsljuset höll madame Dabbelsteen på
att sortera tvättkläder framme vid bordet. Modern
var inte där. Hon var inne i kammaren. Hon stod
bredvid mormoderns länstol. Det tända ljuset som
stod på bordet framför madame Elisabeth
framhävde hennes sorgdräkt med allt det vita på det svarta
och återigen svarta kanter på det vita. Hennes
ansikte verkade nästan lika gult som den gamlas, och
hennes ögon var rödkantade. Hon föreföll ännu
längre än hon var i detta rum, där det var så lågt
till taket, och det var något över hela moderns
gestalt som kom Vilhelm att tänka på kränkandet av
heliga ting såsom dygd, plikt och dylikt. Men han
hade ju inte gjort något orätt, det kunde han
åtminstone inte själv inse. I alla fall hade han aldrig
sett henne sådan förr. Modern, som det alltid varit
så lätt att gå till och som han känt sig så frimodig
inför. Nu tyckte han plötsligt att det skulle vara
det värsta av allt, om historien med Tora skulle
läggas fram inför hennes bedrövade, allvarliga
ögon.
Mormodern satt och trummade med en liten
knubbig hand mot skinnpärmen på den bok, som
Vilhelm lagt ifrån sig. De besynnerliga kulögonen
gick från den ene till den andre av pojkarna, och de
snusbruna och uppspärrade näsborrarna vädrade.
Men Vilhelm kände genast, att hon inte tog detta
på samma sätt som deras mor. Han kände att en
319
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
