Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
viss välvilja strömmade emot honom från den
gamla kvinnan, fast hon på samma gång var
förargad.
Hon var ståtlig och nästan vacker när hon var
söndagsfin, med ett fint, spetskantat huvudlin
närmast ansiktet under den svarta sidenmössan och en
gulbrun silkesschalett i kors över bröstet utanpå
den hemvävda klänningen, som var glänsande
mörkgrön och nästan stadsaktig i snittet.
— Sätt dig, Dorthea — sätt dig, min flicka, sade
hon en smula otåligt till deras mor.
Madame Dorthea sjönk ned på den lilla stolen
som stod på andra sidan bordet. Men hon vände
litet på den, så att hon satt vänd mot sina söner.
— Det här var ju en tråkig sak, lille Vilhelm,
började mormodern. Hon trummade och trummade
på boken. Det är inte skick och bruk på landet att
ungdomen — unga pojkar och flickor — umgås så
fritt som det brukas i era kretsar. Det anses inte
passande att de blir sedda tillsammans eller pratar
med varandra, så att äldre personer ser det. Vid ett
gästabud, där det dansas och drickes en del, blir
naturligtvis tonen en aning friare. Det vet man, och
det ser man genom fingrarna med. Men det är
likväl mycket, mycket otrevligt för en ung flicka, om
hon blir överraskad i en vänskaplig tête å tête med
en yngling. Om det därför vill sig så illa att man
överraskar ett ungt par i en öm situation, så går
man förbi och låtsar om ingenting. Ja, jag vet ju
320
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
