Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att du inte menade något illa med det. Du känner
inte till skick och bruk här, kan jag förstå. Men
det är svårt för den stackars Tora — hon känner
sig utskämd, och hennes rykte här i bygden har fått
en fläck, en riktigt ful fläck.
Vilhelm hade blivit eldröd under mormoderns
harang. Detta var ju alldeles på tok, och ingenting
vågade han säga för Toras skull, och inte heller
kunde han ge sig till att skvallra på Claus.
Claus såg ut som om han erfor en stor lättnad.
Och Vilhelm tänkte redan förbittrad, att till råga
på allt annat skulle han få finna sig i att den där
pojkdjäveln morskade upp sig emot honom, när de
kom på tu man hand. Men det skulle han inte ta
emot utan vidare.
— Ja, Claus har ju inte heller uppfört sig som
han skulle, fortsatte madame Elisabeth. Du har
säkert försökt att vara i högsta grad närgången, och
det mot en snäll, ärbar flicka.
— Ja, det är just det, inföll Vilhelm häftigt. Jag
gjorde ingentirg annat än att jag ville hjälpa Tora,
så att hon kunde bli fri från hans nedriga
påflugenhet. Nedrig, det var ett ord som han träffat på
flera gånger i historien om Sigrid med Slöjan, det
var det rätta, hela saken var så nedrig att han
kände det som om han kunnat gråta av raseri.
— Nåja, det var väl inte så farligt, sade madame
Elisabeth. Hon såg på Claus med aningen av ett
medlidsamt leende. — Pojken hade väl knappast
21 —400251. Undset, Madame Dorthea. 321
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
