Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunnat göra flickungen någon skada. Tora är
ganska stark, och Claus är säkert tämligen
oerfaren.
— Mamdá dål Förargad vände sig madame
Dorthea mot den gamla. Claus var mörkröd i ansiktet
och såg ursinnigt på mormodern, men hon nickade
avvärjande mot dem båda.
— Ja ja, Dorthea, jag säger dig ju att jag tycker
att detta är tråkigt. Länsman och jag kan
naturligtvis sörja för att det inte dryftas offentligt här
i bygden, men ingen kan hindra folk från att i smyg
tissla och tassla.
— Då tycker jag det var bäst att Tora reste sin
väg. Vilhelm kände att han blev vit i ansiktet under
alla fräknarna och blåmärkena — hur skulle hans
dristighet upptagas? — Jag hade i alla händelser
tänkt be henne göra det. Och ta plats i ett
herrskapshus — eller i Christiania. För att vänta på
mig — om hon vill ha mig.
Nu var det mot honom som mormodern
medlidsamt smålog.
— Det är inte heller brukligt bland bönderna,
min vän. De tillåter inte sina döttrar att trolova
sig, förrän friaren är i den ställning att han kan
gifta sig. Och det är minsann mycket förnuftigt.
Innan du kommer så långt, min stackars pojke, kan
både din och hennes förälskelse, om hon nu är
förälskad i dig, ha dunstat bort för längesen.
— Det är jag inte vidare rädd för.
322
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
