Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vilhelm mötte mormoderns ögon med en blick,
som han hoppades skulle verka stolt. Men madame
Elisabeth fortfor att le — tills hon plötsligt såg mot
dörren och i en förargad ton sade:
— Vad är det du vill, Aleth, det är ingen som
skickat bud efter dig.
— Nej, minsann, madame Dabbelsteen gled in
genom dörren och blev stående, lutad mot
dörrposten. — Förresten kom jag för att säga, att nu har
jag packat allt det som du skall skicka i väg i
morgon.
— Ja, ja, jag skall strax komma och se på det.
Vad står du där för? frågade hon otåligt, då den
andra inte gjorde min av att gå.
— Nej men, ta reda på vad dina dottersöner haft
för sig, det kunde Aleth vara god nog till. Du har
alltid tyckt, Elisabeth, att jag var god nog att gå
dina ärenden och ta reda på vad du ville veta. Men
ett var det som jag aldrig fick veta, och det var vad
Elisabeth hade i sinnet.
— Nu pratar du strunt. Här kommer du
sättande och uppvaktar mig med en historia om
Dortheas söner och dottern till Håkons syskonbarn.
Vem hade bett dig om det? Har jag inte tusen
gånger sagt, att du inte skall lägga dig i det som inte
angår dig? Min kära Aleth, jag har många gånger
sagt att du kommer att råka illa ut. Men du är
nyfiken som en ekorre. Madame Elisabeth log ett
litet kuttrande skratt. — Gud vet vad det är du tyc-
323
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
