Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
for ut genom dörren som om han haft eld i
baken. Vilhelm drog sig efter, men åtskilligt
långsammare.
Det var nästan alldeles mörkt i storstugan nu.
Brasan i spisen hade brunnit ned till en glödhög.
Vilhelm visste inte själv varför han stannade. Han
var förargad över att mormodern kört ut honom
just som det blev spännande. Han skulle gärna
velat veta om madame Dabbelsteen haft något mer
att säga om honom och Tora. — Och så var det
boken som han velat fortsätta med.
— Jag vet inte annat, Aleth, än att jag hjälpt
dig ända från första dagen du kom i huset till
mig och salig Eckelöff — för den påstådda
släktskapens skull. Jag vet inte hur det egentligen
förhåller sig med den saken.
— Majoren var min farbror.
— Ja, det kan ju vara möjligt. Svåger Joachim
var en vidlyftig herre, även om han ibland fick
äran av mer än han presterat. Men hur som helst,
du fick ett hem i mitt hus, inte bara så länge
Eckelöff levde, utan sedan jag blivit änka för andra
gången. Gud skall veta att jag inte hade det för
fett med mina tre barn, men jag behöll dig hos mig.
Jag delade vad jag hade med dig — rej, nej,
avbryt mig inte nu — jag delade mitt bröd med dig
under de magra åren. Och då jag gifte mig med
Sören Theilemann fick du också din rundliga
andel —
325
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>