Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänka på hennes svettiga linne och på älven som
brusade bakom häggbuskarna i dalen. Men alltid
skulle dessa minnen vara oskiljaktigt förbundna
med skammen — att han trott sig vara vuxen och
hårdhänt slungats tillbaka i slyngelåldern, där man
ständigt är utsatt för att bära sig dumt åt och bli
förödmjukad.
Modern såg så blek och trött ut. Hon satt
inkrupen i sitt hörn under suffletten och hade svept
kappan så tätt omkring sig som om hon frös. Det
var också en ganska kylig dag. Regnet hade
upphört, men himlen var mulen och luften råkall.
Efter en stund föll moderns ögon igen.
Vilhelm såg att hon somnat. Snart sov också länsman
Lunde.
Vilhelm kunde inte sova där han satt —
framsätet var ganska smalt och ryggstödet gick ända
upp till kuskbocken. När vagnen slingrade och
vaggade, var det på vippen att han kastats ur.
Några gånger gjorde han ett försök att vända sig om
och fråga pojken som körde om något han såg på
vägen, men det blev så besvärligt att föra ett
sådant samtal, och han var även rädd för att väcka
de andra. Det var bättre att de sov. Han ville inte
att de skulle prata med honom.
Han var skygg för att tänka på det, men han
kunde inte låta bli att undra. Hur skulle det
kännas att få veta, att det gått sådana förfärliga
rykten om ens föräldrar? När madame Dabbelsteen
336
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
