Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förut börjat skrika och ropa, hade hennes ord
knappast gjort något intryck på honom — han
tyckte blott att det var ohyggligt och motbjudande
med denna galna människa som rasade och skrek
och de gamla kvinnorna som slogs, ja, för de slogs
faktiskt, hon och mormodern. Först efteråt hade
det gått upp för honom vad hon egentligen hade
sagt. Naturligtvis var det inte sant. Han trodde
inte ett ögonblick på madame Dabbelsteens
historier. Och det var ju nästan femtio år sedan det
skulle hänt. Det gick liksom inte för Vilhelm att
föreställa sig att något som låg så långt tillbaka i
tiden kunde vara verklighet. Men så var det
Dabbelsteen. Han kom ihåg lärarens desperata
upptrådande den natten de kört vilse och hamnat på
Lunde, han kom ihåg mormoderns hotande
ansikte där hon stod i nattdräkten och den gröna
sidenkoftan som kom henne att likna ett berg. »Batseba,
Batseba, Davids hustru», hade Dabbelsteen
skrikit och det hade varit något skrämmande mörkt
och hotfullt i mormoderns uppsyn. Nu kunde man
naturligtvis tänka sig, att Dabbelsteen hänsyftat på
något som han hört av sin mor, men även om det
mesta var gallimatias, så kvarstod minnet av
mormoderns massiva kroppshydda och hans egen
fruktan för, han visste icke vad. Hur det än var,
tycktes den gamla kvinnan full av dunkla hemligheter.
Bara det att hon varit gift fyra gånger och med
män som kommit från så vitt skilda håll för att
22 —400251. Undset, Madame Dorthea. 337
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
