Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lopp, det var föga troligt. Det var nog endast
alltför sant, att modern aldrig brytt sig vidare om vad
folk pratade. Snarare var det väl så, att hon känt
medlidande med flickan, därför att denna var
hopplöst förälskad i en man vars hjärta hon själv
erövrat. — Dorthea låg och önskade att hon tydligare
kunnat minnas sin far. I varje fall kom hon ihåg
att han varit ung och vacker, mild och god. Det
var absurt att tänka på honom i samband med
några mörksens gärningar. Hon kunde inte heller tro,
att modern gjort sig skyldig till några förbrytelser,
men den blonde fadern, som spelat flöjt om
kvällarna i skymningen — aldrig!
Plötsligt erinrade hon sig att hon sett honom i
drömmen en natt i våras. Han och majoren hade
kommit in i ett rum, där Jörgen också befann sig,
och de hade hämtat honom med sig.
Nej — hon försökte ändra ställning på bänken,
varvid läderdynorna åkte isär och skinnfällen höll
på att ramla i golvet. Dorthea steg upp och
ordnade till bädden och lade sig sedan med ansiktet
mot väggen. Hon måste i alla fall försöka att
sova en stund. Hon slöt ögonen och försökte tänka
på andra saker än allt detta oroväckande. Rikke
och Christen — nej, dem kunde hon aldrig lämna
ifrån sig. Tänk vad Rikke skulle bli förtjust över
alla de goda kakorna från mormor.
Att ge sig till att tro på drömmar och varsel,
det kunde hon vid Gud inte, även om den sista ti-
345
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
