Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
människor åtnjöt en stor aktning. Men nu mindre
än någonsin vågade hon tänka på att låta den
pojken välja en bana som i moraliskt hänseende var så
farofylld. Den dåsighet, som börjat smyga sig över
Dorthea, gav åter vika för en klarvaken skräck.
Claus tyckte alltför mycket om att dricka när han
fick tillfälle till det — det var ett faktum som hon
inte kunde sluta ögonen för. Och så var det denna
rysliga historia med den unga flickan. Tanken på
den var som en mara.
Även om Aleth naturligtvis överdrev alldeles
våldsamt, när hon framställt det som om Claus
försökt att våldta Tora. I alla händelser måste han
ha uppfört sig grovt och påträngande, eftersom
flickan verkligen blivit rädd för honom. Och det
var en pojke som ännu inte fyllt femton år. — Nej,
min vän, dig skickar inte din mor ut på egen hand
bland de unga krigarna i Köpenhamn —
Vilhelm, han hade varit så rörande, stackars
pojke, där han så troskyldigt stod och försäkrade,
att han ville be Tora vänta på honom. Ja, han
var ett gott barn, hennes lille Vilhelm. Honom var
hon inte bekymrad för, även om han kanske hade
ett lättantändligt hjärta. Detta var redan hans
andra svärmeri. Därför skulle det väl inte dröja så
länge, innan han fann ett nytt föremål för sina
framtidsdrömmar. Hans små historier behövde
hon då, Gud vare tack, inte lägga på hjärtat.
Dorthea log ömt där hon låg i mörkret — nej, Vilhelms
347
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
