Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna söndag bestämde Dorthea sig för att gå i
kyrkan och ta de fem äldsta barnen med.
Länsmannen gjorde också sällskap, varför de kom att
fsylla hela förvaltarbänken. Uppe på läktaren hade
tjänstfolket från Brovold mött upp i samlad skara.
Madame Dorthea tänkte på att det kanske var
sista gången hon satt här i bänken. Det var som
ett avsked, och därför högtidligt, trots att pastor
Muus’ predikan som vanligt var mycket tråkig och
långrandig. Men han hade en vacker sångröst när
han mässade. Och åsynen av alla bekanta ansikten
runtomkring, som hon i sitt hjärta tog farväl av,
samt orgelmusiken och psalmsången rörde henne
djupt. Flera gånger fylldes hennes ögon av varma
tårar, medan hon under predikan satt i sina egna
tankar och höll armen kring lilla Birgitte som
ibland nickade till. Lilla Elisabeth sov gott, där
hon satt på Hågen Lundes knä, hon och Rikke hade
förtroendefullt tytt sig till den väldige mannen,
som inför dessa två helt gick upp i sin roll som
en hjärtegod morfar.
Solen sken söndagsklart när de gick ut ur
kyrkan. Medan madame Dorthea långsamt rörde sig
i riktning mot kyrkogårdsporten, hälsande än på
den ena och än på den andra av de grupper, som
vandrade runt mellan gravarna för att se till sina
käras viloplatser, tänkte hon sorgset på att här
skulle också hennes Jörgen ha vilat. Ack, i själva
verket betyder det icke så mycket om vi viger våra
355
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
