Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vänners stoft till jorden eller Vår Herre allena
känner till var de jordiska kvarlevorna multnar i
skogen eller på sjöbottnen. Och ändå önskade hon så
innerligt att hon fått lägga Thestrup i en grav,
där hon själv en gång skulle sånkas ned vid hans
sida. Skulle hans lekamen aldrig bli funnen?
Här var så vackert vid den gamla kyrkan, när
solen lyste på de täta kronorna av lind och lönn
längs muren och klockorna ringde över bygden.
O, det var syndigt att hon blott för ett ögonblick
kunde hysa slika tankar, när hon gick här på
stigen med de båda småflickorna och de tre sönerna,
men den sista tidens själsskakningar hade
efterlämnat en trötthet så djup, att hon inte kunde hjälpa
att, fast hon naturligtvis inte menade det på allvar,
en suck drog genom hennes själ — den som fått
stanna kvar här och sträcka ut sina trötta lemmar
vid den älskades sida i mullen under de gröna
lindarna.
Hennes sorgliga betraktelser blev avbrutna av
att pastor Muus kom bort och hälsade på henne.
Han ville äntligen att madame Thestrup och
hennes sällskap skulle följa med till prästgården och
inta en liten förfriskning. Så kunde länsman
Lunde på samma gång få se de ombyggnader han
företagit, och Lise och Gitta hade säkert lust att leka
med hans egna småflickor i den nya, fina
lekstugan. Han klappade vänligt Elisabeth och Birgitte
på huvudet.
356
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
