Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mottagit livets gåva. Där hade hon också tänkt att
de skulle sluta sina ögon, om Gud ville, den ena
icke så lång tid efter den andra. Men hon kunde inte
föra den med sig, och för en ensam änka var den
dock endast som ett tragiskt monument.
Men — biskopssäng! Hon svärmade inte för
biskopar och biskopinnor efter den erfarenhet hon
haft av dem från sina år som prästhustru. På det
hela taget hade hennes uppväxtår i en prästgård,
och hennes ungdom i en annan, ingivit henne en
smula dégoût för andligheten.
— Det blir bäst att du kör för mig, sade Dorthea
till Claus. Hon blickade nöjd ned i korgen på sitt
verk, den stora kransen, bunden av alla
trädgårdens vackraste rosor och blomster, innan hon vek
ihop duksnibbarna och lade igen locket på korgen.
— Kaptenen har visat dig så mycken godhet, så du
bör bevisa jungfru Langseth den sista hedern. Och
du och Vilhelm är för unga för att vara med i
liktåget i morgon.
Claus såg ned.
— Kan inte någon annan köra, mor. Jag — jag
har så ont i magen i dag.
— Har du det, Claus. Det märkte jag inget av
när vi åt middag.
— Nej, det kom efteråt. Jag är säker på att jag
blir dålig — att jag får uppkastningar.
. — Å — är det så illa med dig.
358
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
