Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På Fenstad rådde en viss brådska, men det var
inte kaptenen som kom ut och tog emot henne. Ett
främmande, stadsklätt fruntimmer stod i dörren
och bad henne stiga in. Hennes likhet med Marie
Langseth var påfallande, trots att denna kvinna var
äldre och inte så vacker. Det visade sig också vara
den dödas syster, och hennes namn var madame
Kaxrud. De utbytte de sedvanliga
hälsningarna, och madame Thestrup framförde sitt
beklagande.
— Ja, tyvärr kan jag inte be er se min syster,
kaptenen lät spika igen kistan redan för några
dagar sedan. Men ni vill väl i alla fall se den och
själv lägga dit den vackra kransen.
Dorthea drog en lättnadens suck och följde
madame Kaxrud in i storstugan.
Där stod den svarta kistan på två bockar — den
såg så liten ut i det stora rummet, som föreföll
ännu mera ödsligt i solskenet som strömmade in
genom de med lakan betäckta fönstren. Här var
också tomt efter alla kaptenens saker, som brukade
flyta över både bord och bänkar — böcker, vapen
och musikinstrument. Clavichorden var borta. Och
porträttet över kanapén! Ett fält där
timmerväggen var mindre urblekt eller mindre dammig än
på andra ställen var numera det enda som erinrade
om fru von Cold. Och i kistan hade hans
älskarinnas kropp redan börjat upplösas —
liklukten var ganska generande, och under kistan
360
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
