Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon inbillade sig att hon skymtade ett ansikte
bakom rutan däruppe, då hon gick ut till vagnen.
Han försökte väl dränka sina samvetskval i den
norska Lethe. Men det var i alla fall sörjt för att
Marie fick en hederlig begravning. Hon kände på
lukten, när hon passerade köket, att det både
stektes och bakades, och likrummet hade varit vackert
iordninggjort med kransar av lingonris på lakanen
framför fönstren och spegeln, ljusstakar på kistan
och hackat enris på golvet. Madame Kaxrud såg
ut att kunna ordna det som det skulle vara.
Hon hade inte kunnat förmå sig till att fråga
efter barnen. Vad skulle kaptenen ta sig till med
Margrethe?
När hon körde förbi ankdammen, såg hon att
barnet stod på den lilla bron som sköt ut i vattnet.
En gammal vattenbalja låg där och flöt och Grethe
försökte fånga in den med sin ena bara fot,
medan hon sjöng högt och murtert.
Dorthea ropade till henne, men den lilla låtsade
åtminstone som om hon inte hörde. Dorthea
måste stiga ned från vagnen och gå runt dammen för
att få barnet bort från den farliga lekplatsen. Nu
hörde hon vad det var Margrethe sjöng:
Så sänder vi bud, så sänder vi bud
efter fru Ingrid på Törja.
Hon skall vara snäll och komma hit
och hjälpa frua att sörja.
För nu är kissekatten död, död, död,
och mössen de är i kammaren
och stjäl både smör och bröd.
362
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
