Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och först kom alla råttorna
i långa sorgekappor,
och sen kom alla mössena
kilande utför trappor.
— Kom hit, Grethe lilla, ropade Dorthea. Det var
så pinsamt med barnkammarvisan som hon stod
och sjöng, tydligen inspirerad av de händelser som
hon inte förstod något av. — Vill du inte komma
hit och hälsa?
— Det är mina ankungar, sade Grethe strålande
och pekade på hela familjen, som gjorde strimmor
i ankdammens lergrå vatten, när de begav sig på
flykt till motsatta stranden.
— Är det! Men kom hit till mig så går vi runt,
och då kan du bättre visa mig dina ankungar.
Margrethe lämnade tvättbryggan. Att hon var
barbent, behövde inte tyda på att hon var
försummad. Dorthea visste av erfarenhet att småbarn
älskar att springa barfota om sommaren. Rikke
brukade alltid dra av sig skor och strumpor i
varje obevakat ögonblick.
Margrethe var en vacker liten flicka med slätt,
ljusbrunt hår, som föll ned kring ett fint,
rödblommigt ansikte. Hon påminde något om en
kinesisk porslinsfigur, ty ögonen var en aning sneda
och hon slöt dem till hälften på ett sådant lustigt
sätt när hon skrattade. Skrattade, det gjorde hon
nu också, när hon stack sin hand i Dortheas och
anförtrodde henne:
363
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
