Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon kom sig dock inte för med att säga något
förrän morgonen därpå, strax innan de bröt upp
från Råholt, det skjutshåll, där de övernattat.
Madame Dorthea satt med sina söner på
bänken under den stora almen på gårdsplanen och
betraktade det brådskande livet omkring dem.
Landsvägen löpte mitt emellan husen på Råholt. Två
unga herrar, som körde sina höghjuliga engelska
jaktvagnar och följdes av två tjänare till häst, hade
just tilldragit sig pojkarnas uppmärksamhet. Borta
vid vagnslidret höll några karlar på med att
spänna fyra hästar framför en stor resvagn, i vilken en
talrik prästfamilj skulle flytta från Hedemarken
till Laurvig. Dorthea hade kvällen förut talat med
prästfrun och de större barnen. Och nu kom Hans
och en av rusthållarens pojkar bärande på Claus’
kista. Vilhelms var redan anbragt på trillan som
skulle föra dem vidare till Christiania.
— Ja, då är det väl snart vår tur att bryta upp.
Vilhelm blev helt blek under fräknarna när han
yttrade dessa ord. — Mor är väl hemma tidigt i
kväll, när det bara blir ni och Hans och inget
bagage i vagnen.
— Förmodligen. Jag tycker inte om att låta de
små vara ensamma hemma, med alla de
främmande människorna runt omkring. Johanne kan väl
inte låta bli att slå sig i samspråk med dem, och
hon bör ju inte ha lille Christen för mycket ute i
detta råkalla väder.
25 —4oo251. Undset, Madame Dorthea. 385
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
