Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Mor, sade Claus förlägen, jag vet att mor —
att mor varit missnöjd med mig flera gånger — nu
i sommar. Jag vet också att ni haft orsak till det,
och därför ville jag be mor om förlåtelse innan
vi skils.
— Gud välsigne dig, gossen min — allt är
förlåtet. Jag vet ju att du i grund och botten alltid
är vår snälle och duktige Claus. Men dina ord
gladde mig mycket —
Det är i alla fall en sak som jag vill tala med er
om innan vi om ett ögonblick måste ta avsked av
varandra. Modern satt tyst en liten stund. — Ser
ni, jag har ju märkt att det rått en viss, hur skall
jag kalla det, retlighet mellan er bröder på
sistone, sedan den gången på Oles bröllop för att vara
exakt.
Och det är vad jag enträget vill be er om, ni får
inte låta denna misstämning slå rot i era sinnen.
O Gud, kära barn, låt inte en träta och en
kränkning i hetsigt mod fördärva det goda, broderliga
förhållande, som rått er emellan alltsedan ni var
småpojkar. Ni är så unga, och ni vet ännu inte
hur lätt det är gjort att den ena människan
sårar den andra, till och med de som genom
blodsband är förenade med varandra. Det kan inte
undvikas, att till och med syskon, ja, till och med
föräldrar och barn och de som älskar varandra av
tanklöshet eller av häftighet kan komma att göra
varandra ont — ofta utan avsikt. Men i all sin
386
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
